Sofia Wilkman
Landskap
27.2.–24.3.2019
Maisema nähdään usein sisäisen henkisen tilan vertauskuvana. Ruotsalaisen taiteilijan Carl Fredrik Hillin mustat kuusenlatvat tyhjää taivasta vasten antavat kuvan metafyysisestä ekspressiivisyydestä, kuten myös Georgia O´Keeffen urbaanit maisemat tummine pilvenpiirtäjineen, tai suomalaisen taidegraafikon Helmi Kuusen melankoliset musta-harmaasävyiset kuivaneulatyöt.
Kirjailija ja runoilija Gunnar Ekelöf kirjoitti siitä, mikä on ei-olevaa, siitä kuinka siitä mikä on lähellä, löytyy jokin muu. Hän kuvaa maisemaa taiteilijan persoonana, tai ajatuksena näkymättömästä todellisuudesta.
O långt långt bort
där simmar i ljusa himlen
över en trädtopp ett moln
i lycklig omedvetenhet!
O djupt ner i mig
där speglas från svarta pärlögats yta
i lycklig halvmedvetenhet
en bild av ett moln!
Det är inte detta som är
Det är någonting annat
Maalaus on taiteenmuotona hermeettinen, suljettu. Toimintani tapahtuu varsin rajatussa tilassa, rajatuin materiaalivalikoimin. Ajatuksissani rakennan näkymiä, tavoittelen muistoja ja kuvia. Kerään materiaalia, työstän ja esitän. Syntyy eräänlainen maisema.
Olen katsonut paljon abstraktia ekspressionismia, esimerkiksi 1950- luvun maalaustaidetta. Minua inspiroi maalaustaide jossa esiintyy itsenäistä eheyttä. Joka jossakin suhteessa on ulkoisesta riippumatonta, sekä pidättäytyy kommentoimasta.
Musta on ehkä väreistä se, jonka tunnen parhaiten. Graafinen musta väri toimii jonkinlaisena koodina, tai jälkenä. Musta sisältää kaiken. Voisin ehkä mieluummin puhua “ mustuudesta”, kuin mustasta. Mustuminen tarkoittaa jonkinlaista jälkeä, jotakin joka on jättänyt jälkensä. Se lähenee myös mielikuvaa tuhkasta, eli jotakin, joka on läpikäynyt eräänlaisen prosessin, jokin joka on muuttunut. If I could find anything blacker than black I´d use it, kirjoitti J.M.W.Turner.
Olen työskennellyt mustan ja vahvojen, kirkkaiden värien parissa. Värit luovat tilaa ja tunnelmaa. Työt ovat tehty akryylillä, öljyllä ja vahalla, kahden kaamosjakson aikana.
Sofia Wilkman
Landskapet ses som en metafor för det inre i många konstnärers verk. Den svenska konstnären Carl Fredrik Hills svarta granar mot tom himmel ger en bild av metafysisk expressivitet, liksom Georgia O´Keeffes urbana landskap med mörka skyskrapor eller den finska grafikern Helmi Kuusis melankoliska torrnålsgravyrer i melerade toner av grått och svart.
Författaren och poeten Gunnar Ekelöf skrev : ”i det som är nära, finns någonting annat..” Ekelöf beskriver landskapet som diktarens person, eller som tanken om en annan verklighet utanför den synliga.
O långt långt bort
där simmar i ljusa himlen
över en trädtopp ett moln
i lycklig omedvetenhet!
O djupt ner i mig
där speglas från svarta pärlögats yta
i lycklig halvmedvetenhet
en bild av ett moln!
Det är inte detta som är
Det är någonting annat
Måleriet är en hermetisk form av konst. Jag utför en handling i ett mycket begränsat utrymme, med en begränsad repertoar av material. Jag befinner mig ensam i mitt arbetsrum. I tankarna bygger jag upp scenerier, återkallar minnen och bilder. Jag samlar material, bearbetar och framställer. Ett slags landskap tar form.
Jag har sett mycket på abstrakt expressionism, tex. måleri från nittonhundrafemtiotalet. Jag inspireras av måleri som äger någon form av autonom integritet. Som i en viss mån är oberoende av det yttre och som avstår från att kommentera.
Svart är den färg som jag kanske bäst känner till. Det grafiskt svarta tjänar som ett slags kod eller spår. Det svarta inrymmer allt. Jag kunde kanske tala om “svärta” istället för svart. Svärta är ett avtryck, ett spår av något. Det ligger också nära till aska, något som har genomgått en process, omvandlats. ”If I could find anything blacker than black I´d use it”, skrev J.M.W. Turner.
Jag har arbetat med svart och med starka, klara färger. Färgerna skapar rum och atmosfär. Arbetena är utförda i akryl, olja och vax under två kaamosperioder.
Sofia Wilkman
Näyttelyä on tukenut / Utställningen har understötts av:
